Jag kan bara säga en sak..
just nu mår jag inte riktigt bra! Så mycket som har hänt mig för ett tag sen eller kanske för flera år sedan kommer upp i mitt huvud just nu. Nära på att förlora vänner som kunde ha försvunnit i himlen för alltid! Sån jävla tur jag egentligen har haft med livet & allt.
Jag vet inte hur jag riktigt ska börja. Jag är ju precis som alla tjejer. Jag har mina dåliga dagar men försöker hålla mig borta från andra för att inte råka säga något som jag inte skulle ha sagt annars då allt bara blir fel. Jag har kompex som en vanligt tjej har & jag är rädd för att bli ensam & inte ha några vänner kvar. Jag tar aldrig åt mig av snälla komentarer, jag blir ledsen när jag får tex" du är en underbar person"! whatafuck! jag borde bli glad de e skitsnällt sagt, men nej jag börjar gråta. Jag tänker " vem skulle kunna gilla mig, varför säger en person så till mig för.Är jag värd de?" Alla det där tankar kommer upp i mitt huvud & jag blir tokig, varför kan jag inte bara ta åt mig & vara nöjd för? Men varje gång någon säger något elakt som " fett ful" eller vad tjock du är! " Så tar jag åt mig direkt!
Så fort två kompisar bråkar med varandra blir jag sur & irreterad, varför ska just dom två bråka för? Hur ska jag kunna hjälpa dom,vad ska jag säga?
Det är så svårt.
Jag är trött på att tänka att att jag ser ful ut eller att jag är fet,jag vet att jag inte är smällfet men jag vet att jag inte är pinnsmal heller. Jag orkar inte tänka på all mat som jag äter, jag har haft problem med mat sen jag gick i femman. Allt kom automatiskt & helt plötsligt när jag verkligen inte behövde de. Sen dess har jag alltid tänkt på mat, man kan väl säga att det e e sorts ätstörning. Jag svälte mig ibland & kräktes upp allt ibland.
Men nu när skolan har börjat har jag faktiskt tänkt, att alla de åren jag har tänkt på mat hela tiden & det som jag inte ska äta eller om jag tänker " okej, idag blir det bara ett äpple på hela dagen" jag har mått piss alla åren av det, det har verkligen förstört allt för mig. Miste vänner som jag istället började bråka med. Jag tror att de e just de med att killar vill ha platina blonda tjejer som är pinnsmala med skitstora bröst! Det e fan inte sant! visst finns säkert killar där ute som gillar sånt men inte alla. Jag borde vara glad över att jag har en familj, jag får mat när jag vill ha,jag har inprincip allt som jag behöver! & endå är jag inte helt lycklig just pga maten! Det är en riktigt stort problem för väldigt många inte bara för mig, Finns folk som till & med har det värre än vad jag har.
Jag vet inte om det e för att jag är trött & behöver sova för att jag började gråta men får någon ångest på kvällarna innan jag ska sova, ligger & dagdrömmer hemska drömmar så att jag börjar gråta. de e hemskt & jag hoppas att de går över någon dag. Jga saknar alla sommarminnen jag har haft med alla underbara människor jag lever ibland mig. Även fasst mitt sommarlov även har haft dåliga minnen som tex när jag krockade med en moppe i en bil & massa andra grejer så har det varit helt jävla underbart! Träffat nytt folk & lära känna personer bättre än jag gjorde innan. Träffade en underbar kille. men som sagt har man sina dåliga dagar men allt löser sig alltid!
Jag vill sluta röka men hur jag kunna göra de när nästan alla mina vänner röker & jag mår bra att röka, jag har alltid varit en stressad person som får panik skit lätt! av att röka blir jag lugn! Men jag har lovat mit själv, en dag då ska jag sluta röka! Det är så sjukt dåligt & onödigt! Slösar fan 18000 i året på bara cigg, tänk vad kul man kan ha för dom pengrna!
Jag har nu försökt berätta lite om mitt liv! & jag har kommit fram till att jag är ett UNDERTBART liv men folk som verkligen bryr sig om mig & som jag verkligen älskar & vill att dom stannar föralltid!!
( har också kommit fram till att det här är nog det längst inlägg jag någonsin har skrivit!!)
Jag vet inte hur jag riktigt ska börja. Jag är ju precis som alla tjejer. Jag har mina dåliga dagar men försöker hålla mig borta från andra för att inte råka säga något som jag inte skulle ha sagt annars då allt bara blir fel. Jag har kompex som en vanligt tjej har & jag är rädd för att bli ensam & inte ha några vänner kvar. Jag tar aldrig åt mig av snälla komentarer, jag blir ledsen när jag får tex" du är en underbar person"! whatafuck! jag borde bli glad de e skitsnällt sagt, men nej jag börjar gråta. Jag tänker " vem skulle kunna gilla mig, varför säger en person så till mig för.Är jag värd de?" Alla det där tankar kommer upp i mitt huvud & jag blir tokig, varför kan jag inte bara ta åt mig & vara nöjd för? Men varje gång någon säger något elakt som " fett ful" eller vad tjock du är! " Så tar jag åt mig direkt!
Så fort två kompisar bråkar med varandra blir jag sur & irreterad, varför ska just dom två bråka för? Hur ska jag kunna hjälpa dom,vad ska jag säga?
Det är så svårt.
Jag är trött på att tänka att att jag ser ful ut eller att jag är fet,jag vet att jag inte är smällfet men jag vet att jag inte är pinnsmal heller. Jag orkar inte tänka på all mat som jag äter, jag har haft problem med mat sen jag gick i femman. Allt kom automatiskt & helt plötsligt när jag verkligen inte behövde de. Sen dess har jag alltid tänkt på mat, man kan väl säga att det e e sorts ätstörning. Jag svälte mig ibland & kräktes upp allt ibland.
Men nu när skolan har börjat har jag faktiskt tänkt, att alla de åren jag har tänkt på mat hela tiden & det som jag inte ska äta eller om jag tänker " okej, idag blir det bara ett äpple på hela dagen" jag har mått piss alla åren av det, det har verkligen förstört allt för mig. Miste vänner som jag istället började bråka med. Jag tror att de e just de med att killar vill ha platina blonda tjejer som är pinnsmala med skitstora bröst! Det e fan inte sant! visst finns säkert killar där ute som gillar sånt men inte alla. Jag borde vara glad över att jag har en familj, jag får mat när jag vill ha,jag har inprincip allt som jag behöver! & endå är jag inte helt lycklig just pga maten! Det är en riktigt stort problem för väldigt många inte bara för mig, Finns folk som till & med har det värre än vad jag har.
Jag vet inte om det e för att jag är trött & behöver sova för att jag började gråta men får någon ångest på kvällarna innan jag ska sova, ligger & dagdrömmer hemska drömmar så att jag börjar gråta. de e hemskt & jag hoppas att de går över någon dag. Jga saknar alla sommarminnen jag har haft med alla underbara människor jag lever ibland mig. Även fasst mitt sommarlov även har haft dåliga minnen som tex när jag krockade med en moppe i en bil & massa andra grejer så har det varit helt jävla underbart! Träffat nytt folk & lära känna personer bättre än jag gjorde innan. Träffade en underbar kille. men som sagt har man sina dåliga dagar men allt löser sig alltid!
Jag vill sluta röka men hur jag kunna göra de när nästan alla mina vänner röker & jag mår bra att röka, jag har alltid varit en stressad person som får panik skit lätt! av att röka blir jag lugn! Men jag har lovat mit själv, en dag då ska jag sluta röka! Det är så sjukt dåligt & onödigt! Slösar fan 18000 i året på bara cigg, tänk vad kul man kan ha för dom pengrna!
Jag har nu försökt berätta lite om mitt liv! & jag har kommit fram till att jag är ett UNDERTBART liv men folk som verkligen bryr sig om mig & som jag verkligen älskar & vill att dom stannar föralltid!!
( har också kommit fram till att det här är nog det längst inlägg jag någonsin har skrivit!!)
Kommentarer
Postat av: underbar kille
<3<3
Postat av: Elina
sweet blogg, allt bra?:D
Postat av: annica
bra att du tänker så,att svällta sig blir man inte direkt smalare av.de blir man om man äter och tränar.
ja har haft en ätstörning så ja spydde utan att ja ville de,så ja blev så arg att vissa spydde med flit och ja som inte kunde äta utan spy fast ja ville äta ordentligt.
ja förstår presic hur du känner och de är inte kul.
och om du har ångest på kvällarna,man får ångest om man inte äter,de hade ja opckså förut men när man äter kan ångesten släppa,
va bara stark och ta inte åt dig av taskiga saker folk säger,de måste man för att klara livet.
kram
Trackback
