Hittade denna i min mapp!
Trots att Allan tog det försiktigt ramlade han på sista trappsteget. Tårtan som han hade i handen hade sett bättre dagar. Tjejen som fyllde 8 år hade tvingat sin mamma att hon ville ha en speciell tårta som hon hade sett i ett bagerifönster på stan. Tårtan var helt täckt med rosa marsipan och hade fina stora röda jordgubbar på. Lisa, som flickan hette, hade tjatat och tjatat om just exakt den tårtan i flera veckor. Hon ville absolut inte ha någon annan tårta, annars ville hon inte ha någon tårta eller ens någon fest alls. Hon skulle ha den tårtan.
Mamma hade bett Allan att gå och hämta tårtan på stan som hon hade beställt i smyg till sin dotter. Det skulle bli en överraskning. Mamma gav Allan pengar till tårtan och Allan trallade iväg till bageriet. På väg till bageriet såg Allan sin kompis Lennart. Lennart var i lekparken med sin hund Prutten. Prutten var en jättefin brun stor lurvig hund. Allan var igentligen rädd för hundar, men just Prutten var han inte rädd för. Allan tänkte, Hm… kalaset börjar inte fören om två timmar, ja hinner nog leka lite med Lennart och Prutten och sen hämtar jag tårtan. Så allan hoppade iväg till Lennart och Prutten.
Alla tre hade jätteroligt i parken och sprang och hoppade vilt. Allan kollade på klockan och såg att de var bara en halvtimme kvar till kalaset. Allan fick panik. Vad skulle han göra nu? Allan sa till Lennart att han var tvungen att gå. Alla sprang iväg i full fart till bageriet. Bageriet låg två kvarter ifrån lekparken, bageriet var mycket fint med väldigt mycket tårtor och bakelser i fönstret.
Allan hade en kvart på sig nu att hämta tårtan och ta sig hem. Precis när Allan kom fram till bageriet, skulle tanten som jobbade där stänga affären. Allan ropade högt:
- NEJ! STÄNG INTE!
- Va? Svarade tanten.
- Jag lovade min mamma att jag skulle hämta en tårta till min lillesyrras födelsedags- kalas och jag fick lite förhinder på vägen. Snälla kan ja inte få komma in och köpa tårtan? Frågade Allan med ledsen min.
- Hm. Ja, okej. Men bara för den här gången. Men du får skynda dig för jag har lite bråttom. Jag måste till frisören nu för jag ska på min dotters bröllop.
Allan förstod inte varför hon skulle gå till frisören. Hon såg ut att vara nyklippt. Hon hade lockigt lång fint brunt hår. Allan tyckte inte att hon skulle behöva fixa det för ett bröllop.
Allan blev överlycklig och rusade in i affären så fort tanten öppnade dörren. Allan tog den tårtan som hans lillasyster hade bestämt att hon ville och gick fram till kassan.
Tanten som såg ovanligt snäll ut, tog betalt för kassan, Sen gav hon Allan en klubba.
- Men, varför får jag den? Frågade Allan
- Ja, du såg så orolig och ledsen ut, sa tanten. Jag tyckte du behövde muntras upp lite
- Tack så jättemycket, sa Allan och sen rusade han ut ur affären raka vägen hem.
Allan hade väldigt bråttom men han kunde inte springa för fort, för då skulle han tappa tårtan. Allan små sprang hela väger och när han kom fram till grinden till huset kände han en lugnade känsla gå genom han kropp.
Han gick upp för trappen, och nej! Han snubblade på sista trappsteget. Allan började gråta. Han hade förstört tårtan. Hans mamma kom ut genom dörren och hade fixat sig inför kalaset, hon hade satt på sig en jätte fin lång klänning och satt upp håret i en stor knut.
Mamma kom ut genom dörren och såg Allan och tårtan och såg chockad ut.
- Förlåt mamma förlåt, sa Allan ledsamt.
- Det gör inget gubben, jag har redan en tårta inne i kylskåpet. Vi tyckte du tog så lång tid så vi gick ut och letade efter dig. Sen gick vi till bageriet för att kolla om du hade köpt tårtan men det hade du inte och då förstod vi att du hade hittat något annat att roa dig med, så vi köpte en till tårta.
- Förlåt mamma, jag är jätte ledsen. Jag träffade Lennart och Prutten i parken och jag trodde jag skulle ha tid att leka lite innan.
- Kom nu gubben, så går vi in och har ett födelsedags- kalas.
Allan och hans mamma gick in och hade roligt på kalaset. Allan kände sig mycket ledsen men han tyckte det var tur att hans mamma kände honom så bra.
Av, Tove Holm 8a1
Asså. är jag inte bara FÖR GRYM, som kom på en sån bra historia ?? asså bättre kan man ju knappast bli :O :D
